Att förnya
Vår hållning till arkitektur är att allt vi gör är tillägg och förändringar i det redan byggda, där även nybyggnad utgör tillägg i en befintlig miljö. Det befintliga är en resurs att förvalta och förädla.
Trappan för ResursHUShållning illustrerar vår hållning och omfattar hela spannet från förlängning av en byggnad livslängd till produktion av helt nya byggnader. Ju högre upp i trappan åtgärden hamnar, desto mer resurser krävs för att uppfylla åtagandet. Detta förhållningssätt gäller inte enbart byggnader utan även hela stadsstrukturer och utgör därför ett integrerat förhållningssätt i utveckling av nya och befintliga stadsdelar.
Förnya
På det fjärde trappsteget arbetar vi med att transformera eller programmera om en byggnad. Genom att bygga om och göra tillägg med låg miljöpåverkan kan byggnaden få helt nya funktioner och dess livslängd förlängas.
När vi hanterar befintliga byggnader utgår vi från den arkitektur som redan finns, en arkitektur som ibland är gömd under senare tiders stilideal. Den ursprungliga gestaltningen tillsammans med senare tidslager samverkar när vi programmerar om en byggnads planlösning och ibland även byggnadens samlade gestaltning. Den djupa förståelsen av byggnadsverket gör att vi kan ordna och förtydliga de olika perioders avtryck samtidigt som våra tillägg kan binda samman historiska spår med vår samtid.
Att förnya och transformera är inte bara ekonomiskt fördelaktigt utan också ett miljömässigt ansvarigt förhållningssätt. Genom att återanvända befintliga material och strukturer minskar vi vårt klimatavtryck. Dessutom kan vi dra nytta av modern teknik för att göra gamla byggnader mer energieffektiva och hållbara.
En viktig del av att förnya och transformera är givetvis att anpassa byggnaden till nya behov och krav. Till exempel kan en gammal fabrik omvandlas till bostäder, kontorslokaler eller platser för kultur. Genom varsamma anpassningar kan vi bevara karaktären hos byggnaden samtidigt som vi ger den en ny och meningsfull funktion.
I ett transformerande av en byggnad så applicerar vi den kunskap som vi dragit i de lägre stegen, ur ett förvaltningsperspektiv men också ur ett åldrande av arkitekturen, är det bra att tänka i skikt när det gäller inredning och installationer, hur pass inbyggt det är. Installationer och byggdelar som förväntas ha kortare livslängd ska förläggas så ytligt som möjligt så att inte stomme och byggdelar med lång livslängd påverkas.
En ombyggnad av en befintlig arkitektur bygger i hög grad på att en större grupp i samråd kommer fram till den mest adekvata insatsen för de resurser som bedöms kunna komma i spel.
Även i detta skede så används förhållningssätt från det lägre steget återbruk, men här i ett större sammanhang. Att återbruka byggdelar, men också att spara så mycket av byggnaden struktur som möjligt i ett återanvändande är bägge metoder i förnyandet som håller nere miljöpåverkan. Dessa val sker i balans med att ge byggnaden en längre livslängd, vilket är hela skillnaden mellan de lägre stegen återanvända och återbruka, och – förnya.
Transformation av städer
Inte bara enskilda byggnader kan förnyas och transformeras. Hela städer kan omvandlas för att bli mer hållbara och anpassade till de behov och utmaningar som vi står inför i dagens värld. Gamla industriområden kan omvandlas till grönområden och kulturella centra, trafikerade gator kan göras om till gågator och cykelvägar, och öppna ytor kan användas för att skapa gemensamma trädgårdar och parker.
Denna typ av stadsförnyelse kräver en långsiktig vision och samarbete mellan olika intressenter, inklusive arkitekter, stadsplanerare, politiker och invånare. Men resultaten kan vara mycket givande, både i form av en förbättrad livskvalitet och en minskad miljöpåverkan. Den struktur som sällan behöver byggas om har ett lågt fotavtryck över tid. I en förnyelse för vi därför fram generella kvaliteter som vi genom vår kunskap sett att de skapat värde över tid.
KMH bibliotek
KMH:s nya byggnader infogades nogsamt i stadsväven och utgör tillsammans en avvägd komposition. Stallet som finns bevarat i kärnan av campus genomgick en imponerande transformation och är nu högskolans nya bibliotek.
Byggnaden erhöll en helt ny planlösning för biblioteksfunktionerna där hästarnas spiltor tidigare fanns. Höloftet blev fläktrum och ändarna av loftet öppnades upp som ljusschakt. Pelarstommen av trä renoverades varsamt. Samtliga ytskikt förnyades med värmeisolerande puts på ytterväggarna och linoljefärg på innerväggarna. Det grusade området mellan byggnaderna är en subtil påminnelse om den historiska stallplanen, vars unika karaktär nu omfamnas och skyddas som en del av byggnadsminnet. Genom den omfattande transformationen av det gamla stallet har funktionen blivit helt ny, förvandlad till en plats där kunskap och kreativitet möts i en modern och inspirerande miljö samtidigt som kopplingen till historien finns tydligt bevarad.
Våra byggnadsantikvarier var med under hela projekteringen och alla åtgärder utfördes med tillstånd från Länsstyrelsen i Stockholms län gällande åtgärder i strid med skyddsföreskrifterna för byggnadsminnet.
Kylfacket
Kvarteret Kylfacket är ett transfomationsprojekt, där en snart 100-årig magasinsbyggnad ska omvandlas för publik verksamhet. Byggnadens läge vid den nya stadsdelsparken med en ny T-baneuppgång gör att den får en ny, framträdande plats i stadsbilden. Dess långsida mot huvudgatan och parken bevaras relativt opåverkade av kulturhistoriska skäl. De breda gavlarna däremot, öppnas för entréer och dagsljus genom stora glaspartier i byggnadens fulla bredd. Längs med motstående långsida kommer en ny kontorsbyggnad i sex våningar placeras där de två nedre våningarna sammanbyggs med magasinet. I nära dialog med staden har vi studerat och utvecklat ett flertal koncept för att fungera i den kulturhistoriskt känsliga miljön.
Projektidén med återanvändning av byggnadsvolym för ny användning fokuserar på hållbarhet, varsamhet och cirkularitet. Vi arbetar med höga miljömål genom certifiering enligt BREAM Excellent.
S:t Görans Gymnasium
S:t Görans gymnasium färdigställdes 1960 och ritades av den modernistiska arkitekten Léonie Geisendorf. Den är ett unikt exempel på “International style” i Sverige och har ett kulturhistoriskt värde. För att skydda byggnaden från förfall och rädda både kulturella och ekonomiska värden antogs en ny detaljplan 2013. Detaljplanen medgav en ändrad användning och på så vis möjliggjordes transformationen av den gamla skolan till studentbostäder och förskola. Målet var att byggnaden skulle få en långsiktigt hållbar användning och att byggnadens historia skulle bli levande och vävas samman till en berättelse som bejakar både dåtid och nutid.
Vi applicerade vårt förhållningssätt till uppgiften och lät den existerande gestaltningen material och formstarka modernism stå ut som de tongivande delarna i en vandring genom en ny helhet. Där vi förnyat de omprogrammerade våningsplanen med materialval och form som fanns i byggnaden, men byggnadsteknisk förädlade för att möta upp mot dagens högre krav. Stomme sparades och gjorde till del i en ny struktur. En struktur för lärande gjordes till en för bostäder. Där vi kunde bevara delar som vittnade av byggnadens historia, sparades dessa för ge de nya delarna en djupare helhet. På så sätt ledde förhållningssättet inte enbart till en lägre klimatpåverkan utan även ett större värde.
ResursHUShållning
Trappan för ResursHUShållning illustrerar vår hållning och omfattar hela spannet från förlängning av en byggnads – eller stadsplans liv till nyproduktion. Ju högre upp i trappan åtgärden hamnar, desto mer resurser krävs för att uppfylla åtagandet.
