AIX har genom framgångsrik metodik fått samtliga intressenter att arbeta mot gemensamma mål. Ett inbjudande Gustavsbergs centrum är att vänta - där gammal och ny bebyggelse möts - med gator och grönska som bidrar till rumsliga och trygga miljöer.
Gustavsberg är en bruksort i Värmdö kommun där det har tillverkats och fortfarande tillverkas keramik och porslin - i både liten och stor skala. Läget är helt fantastiskt med mycket grönska, vatten, kuperad terräng och vacker bebyggelse. Men det saknas trivsamma gemensamma miljöer att vilja vara i och att mötas.
Idag finns inget utpräglat centrum med naturliga mötesplatser. Kommunens anläggningar och butiker ligger spridda. Den stora landsvägen skär igenom Gustavsberg och känns som en transportsträcka som inte är anpassad för vare sig bilar, cyklar eller fotgängare att mötas kring.
Man kan dra vissa paralleller till andra projekt där AIX varit med om att lösa liknande problematik. Planarkitekten Anne-Marie Nyström nämner området kring Flemingsbergs stationsområde som ett exempel, och arkitekten Jesper Engström nämner centrala kvarter i Linköping som ett annat.
– Oavsett storlek på stad, samhälle eller knutpunkt handlar det om det offentliga rummet. För det är när gator korsas som möten uppstår, säger Jesper och Anne-Marie instämmer.
I Gustavsberg finns det äldre brukskvarteret kvar och som numera blivit ett centrum för småföretagare, museum och konsthall. Därför blir besökare och turister viktiga aspekter att ta hänsyn till. Kvar finns också en större produktionsanläggning som tillverkar sanitetsporslin och tillbehör.
Vad ska hända med det stora industrikvarteret när porslinstillverkningen flyttar ut från de centrala delarna? Hur stor del ska bli bostäder? Och hur ska skolor, kultur, sport och andra allmänna byggnader prioriteras? Hur detta område ska utvecklas och gestaltas hade man inte funnit någon gemensam politisk lösning på, trots flera tidigare försök.
– En del av problematiken låg i att ena politiker, tjänstemän och näringsliv om en gemensam lösning kring de faktiska förutsättningar som finns, förklarar arkitekten Fredrik Pettersson som haft en av de ledande rollerna i projektet.
– Det handlade om att lösa upp knutar och få alla att jobba tillsammans i en process. Det var lite nytt för oss och ännu mer för dem. Det var otroligt intressant som planeringsverktyg och visade sig också vara väldigt framgångsrikt, berättar Fredrik.
Deltagarna fick först ta del av föreläsningar inom olika fackområden som var viktiga att belysa. Därefter delades arbetsgrupperna in för att med hjälp av monopolliknande stadsplaner och hus skapa sig en bild av hur ett framtida Gustavsberg skulle se ut. För det var viktigt att fokusera på lösningar och inte problem.
– Ur detta utkristalliserades en syntes om de gemensamma värdena som vi sammanställde grafiskt och presenterade för den politiska beredningsgruppen, säger Fredrik.