AIX - Använda det som redan finns

I tider när hushållning av både miljö och ekonomi står högt på agendan finns extra goda skäl att återanvända sådant som redan finns. Inte minst byggnader, som ju är både kostsamma och energiintensiva att bygga

AIX har en lång tradition av återbruk. Sedan många år samarbetar arkitekter och byggnadsantikvarier på kontoret i projekt som rör bevarande och utveckling av såväl hus som funnits i flera hundra år, som bara i några årtionden. Men enligt Erland Montgomery, arkitekt på kontoret, är återbruk inte bara en tradition på AIX utan kanske i Sverige överhuvudtaget:

– I Sverige har vi i alla tider varit bra på återbruk. Vi har monterat ner gårdar och tagit med dem när vi flyttat, istället för att bygga nytt. När Drottningholms slott brann 1661 återanvändes delar av den gamla grunden i den nya slottsanläggningen. Man kan kalla det en ”svensk knapphetstradition” som kommer väl till pass även i vår tid.

– En viktig distinktion är att återbruk också handlar om att bruka, fortsätter Jan Perotti, antikvarie på AIX. Ett exempel är vårt uppdrag för Dramaten. Huset har fortfarande kvar sin ursprungliga funktion men har blivit omodernt eftersom kraven från verksamheten, på säkerhet och tillgänglighet har förändrats. Det gör att huset, skalet runt verksamheten, måste uppdateras. Ett annat exempel är de många församlingar vi samarbetar med. Kyrkans roll är ju inte densamma idag som för 600 år sedan. Kyrkorummen måste förändras med liturgin och ibland kompletteras med plats för lekande barn, kafeterior mm.

Arkitekterna Ninna Pihl och Anna Rizzon slutför nu ett projekt som inbegriper hus från 1970-talet, Tumba Gymnasium och Tumbascenen. Byggnaderna ligger i anslutning till varandra och ska renoveras och kompletteras:

– Tumbascenen ser likadan ut som när den byggdes men både teknik och ytskikt är uttjänta. Byggnaderna har utnyttjats maximalt och slitits hårt, säger Ninna. Vi lägger också till en ny kulturskola som knyter ihop och samverkar med gymnasiet och scenen. Projektet är alltså en kombination av renovering, ombyggnad och tillbyggnad. Det känns väldigt berikande för projektet att vi som arbetar i det tillhör olika generationer. Vi har alla olika relation till 70-talet och tolkar det på olika sätt vilket bidrar till att göra både husens historia, samtid och framtid rättvisa, fyller Anna i.

– Projektet i Tumba är ett bra exempel på vad återbruk handlar om, fortsätter Erland. En byggnad kan ofta stå där utan att man reflekterar över det, men när man börjar planera projektet ställs saker på sin spets: Vad har byggnaden för kvaliteter? Vilka är begränsningarna? Hur ska man förhålla sig till huset? Det handlar om att börja med att ställa rätt frågor, innan man letar efter svaren.

– Ja, det viktiga är att vi gör en noggrann värdering av huset och dess förutsättningar, där vi känner av byggnaden med alla sinnen. Därefter kan vi ta ställning till vad som bör och inte bör göras när byggnaden ska återbrukas. Dessutom finns det ju olika perspektiv i ett projekt som måste vägas in: beställarens, verksamhetens, objektets eget och allmänhetens.

Dramaten är återigen ett bra exempel där både de ansvariga för teatern, politiker och allmänhet är överens om att verksamheten ska finnas kvar i byggnaden. Det är alltså själva verksamheten som styr vad som bör göras. I fallet med Drottningholms Slottsteater är det däremot objektet som styr och verksamheten får anpassas efter huset: Det är ett musealt bevarande av en byggnad i bruk. Där limmas till och med små färgflagor fast för att bevara så mycket original som möjligt, säger Jan.

– Synen på modernismen är också väldigt intressant, fortsätter Erland. Det är en stil som har svårt att åldras vackert. Äldre byggnader klarar sig bättre av flera skäl: Dels tillåter materialen ett naturligt åldrande och dels uppskattar vi patinan, den hör för oss naturligt ihop med byggnaden. Det finns helt enkelt en större tolerans där, vilket kanske hänger ihop med en underliggande ruinromantik.

– Och ibland måste man fråga sig om alla hus verkligen är värda att bevara, säger Anna. Kanske finns det som en gång gav dem dess värde inte längre kvar. Vår uppgift blir ofta att utifrån våra kunskaper understödja besluten med en analys av byggnadens värden. I många fall handlar det också om att se möjligheterna till förändring och på vilket sätt byggnaden skulle kunna leva vidare och åldras med värdighet.

Intervju mars 2009